Bob Dylan biografi - del 3

Detta är tredje delen i en serie artiklar som berättar om Bob Dylans musik, liv och den eskalerande mytbildningen.

Del 3: Bob Dylan i exil

Den 22 november 1965 hade ett giftermål i största hemlighet ägt rum mellan Bob Dylan och Sara Lowndes. Sara Lowndes som blev Sara Dylan var 26 år och hade ett förflutet som modell och skådespelerska. Hon hade träffat Dylan tre år tidigare och hon fanns i sången ”The Sad-Eyed Lady of the Lowlands” på Blonde On Blonde.

Händelserna som kantar Dylans tillbakadragelse och vad som följer nästkommande år efter motorcykelkraschen 1966 (se Del 2) är några av de mest livgivande kapitlen till mytbildningen. Enligt honom själv var han trött att dra in pengar för ”blodsugare” och han ville ägna sig åt sin nya familj (ett barn blev snart fött i äktenskapet, vilket följdes av flera).

Bob Dylan drog sig tillbaka till det rogivande landskapet i Woodstock. Här bodde han nästan oåtkomlig för journalister och andra människor han inte önskade träffa. Det skedde inget avbrott i det konstnärliga skapandet, men det skedde i det tysta. Strax efter uppbrottet från turnerandet samlades Bob Dylan och The Band tillsammans i en hyrd stuga (som kallades Big Pink) ute på landet och i källaren där skapade dem en säregen musik. Dylan var katalysatorn, men även The Band själva var produktiva i den mån deras första studioalbum realiserades i Music from Big Pink.

Dylans låtskrivande materialiserades i inspelningar som han inte hade några planer på att ge ut. Dock kom de efter en tid att börja figurera på kassettband i form av piratkopior – dessa var början på fenomenet ”bootlegs”. Dessa bootlegs fick samlingsnamnet A Tree With Roots och bestod av fem kassettband – ett urval från dessa gavs flera år senare ut officiellt som The Basement Tapes.

En ny stil

Men för publiken som åstundade ett nytt studioalbum efter Blonde On Blonde utkom vid jul 1967 John Wesley Harding. Det blev uppenbart att Dylan inte längre hade samma inriktning: musiken och texterna hade drivits i en ny riktning som markerades av en tydlig vilja till enkelhet. Dylan var akustisk igen samtidigt som soundet var annorlunda än tidigare.

John Wesley Harding följdes av två års tystnad innan Nashville Skyline släpptes. Albumet sålde bra, men sårade Dylans gamla publik för dess lättillgängliga countrytoner.

Vad som var ett visst missnöje skulle övergå till förargelse när albumet Self Portrait mottogs av en förbryllad publik och kritikerkår. Skivan som innehöll tolkningar av standards som ”Blue Moon” och slätstrukna konsertnummer fick en del kritiker att fråga sig om Self Portrait var tänkt som ett skämt och Dylan skulle i en intervju påstå att skivan gjordes medvetet dålig för att fansen skulle tröttna på honom.

Det som talar för detta är att Dylan ville leva ett anonymt liv och praktiskt taget förföljdes av närgångna fans. Vad som talar mot är att Dylan nästan direkt påbörjade inspelningar till nästa album, New Morning och denna gång inte alls skulle leverera något som skulle kunna kallas ett skämt.

Comeback på scen

Bob Dylan gjorde endast ett fåtal och mycket sporadiska framträdande från scenen under dessa år. Det dröjde ända tills 1974 innan det var dags för en turné igen. Då hade han också "Knockin' On Heaven's Door" i bagaget som hade blivit en succé och en Dylan som redan fått legendstatus mottogs nu på utsålda arenor. Turnén blev en succé, åtminstone sett till intäkter och respons.

Den konstnärliga produkt som koncentrerades på Before The Flood låter höra en Dylan som ibland vill för mycket. Tour 74’ skulle komma att överglänses av Rolling Thunder Revue som påbörjades hösten 1975 och avslutades efter en paus under kommande vår.

* * *

Den biografiska genomgången avslutas dessvärre redan i detta skede, men för den som vill ha en fullständig bild av Dylan finns flera böcker att tillgå. Som faktastöd till dessa tre artiklar har bland annat Bob Dylan: Behind the Shades av Clinton Heylin varit till hjälp.