Bob Dylan och det kristna inflytandet
Man brukar prata om en kristen period hos Bob Dylan. Detta märktes i hans skapande och var en återspegling av hans privata liv. Som för många som ”finner” Jesus är detta något som sker under en period där denne upplever en slags livskris. Detsamma gällde Bob Dylan som haft en svår skilsmässa från Sara som han hade fyra barn med.
Livskris
Bob och Sara fick göra upp i rätten om vårdnaden till deras barn. Denna bittra process och saknaden efter Sara lär ha bidragit till vad som gav upphov till en kris. Bob Dylan ska ha känt en påtaglig närvaro av Jesus, vilket inträffade 1978. Huruvida detta inträffat eller inte kan väl betvivlas. Kanske var det ett symptom på stress som fick sin utlösning. Hur som helst kvarstår faktumet att Dylan själv blev berörd av detta och skulle bli en aktiv kristen.
En viktig roll i sammanhanget spelade också Mary Alice Artes, en amerikansk skådespelare, som Bob vid denna tid var vän med och även hade ett kortare förhållande med. Det var i hög grad hon som förmedlade kontakten mellan Bob och den gren inom kristendomen som kallades Born Again Christianity.
Tidigare referenser
Detta är inledningen till vad som brukar kallas den kristna perioden hos Bob Dylan. Fast om man vill peka på religiösa teman i hans verk finns det faktiskt redan sådan på albumet John Wesley Harding där de bibliska referenserna är många.
Redan omslaget på New Morning ger en tanken över att något kristet vilar över Dylans anlete och den totala uppgivelsen i inledningsspåret ”If Not For You” har klara associationer av religiös tillbedjan – även om det inte konkret är fallet? Lyssna man sedan på ”Father of Night” märks tillsammans med tonerna av gospel en tillbedjan.
Father of day, Father of night
Father of black, Father of white
Father, who build the mountain so high
Who shapeth the cloud up in the sky
Gotta serve somebody
Det är svårt att missta sig att religiösa förtecken fans hos Dylans låtar redan vid denna tid. Men det är först med albumet Slow Train Coming (1979) som det kristna blir ett dominerande tema. Redan på omslaget syns ett kors, även om det är i form av en slägga. En av de centrala låtarna på detta album är ”Gotta Serve Somebody” som i den återkommande textraden ”But you’re gonna have to serve somebody” sätter sin tilltro till något utanför den egna individen. Oavsett vem man är finns det alltid något högre som man måste tjäna.
På nästa album Saved (1980) förstärks rentav det kristna budskapet. Bob Dylan sjunger att han blivit berörd, helad och räddad. Och han sjunger at han vill tacka sin skapare. En del av låtarna på detta album lider av ett alltför explicit budskap som formuleras med en ihärdighet som blir tröttsam.
När Shot of Love gavs ut året därpå har det kristna temat reducerats. Det glädjerus som präglar de två föregående albumen har tonats ned och en viss världslig resignation har plats. Denna världsliga resignation – om man nu vill kalla den så – är något som kvarlevt och i låg eller hög utsträckning gett svärta åt Dylans album under de nästa tre decennierna.
Det finns här en pendling mellan känslan av något gudomligt närvarande som avlöses av individens ensamhet. Vilket uttrycks i låten ”Every Grain Of Sand”.
I hear the ancient footsteps like the motion of the sea
Sometimes I turn, there’s someone there, other times it’s only me
Tillbaka till topp