Tempest (2012)
Med Tempest fortsätter Bob Dylan i samma anda som gällt på de senaste albumutgivningarna. Det sound som redan angavs på ”Love And Theft” där Dylan började återvända till rötterna kvarstår som centrum i musiken.
Mest likheter har Tempest med den senaste skivan Together Trough Life (musikerna är också i stort sett de samma). Precis som den gången är höjdpunkterna färre än på Modern Times från 2006. Producent är än en gång Jack Frost – Bob Dylan själv med andra ord.
Dylans röst är tyvärr inte lika väl bibehållen som i fallen med generationskamraterna Neil Young eller Tom Petty. Som tur är har styrkan hos Dylans röst aldrig varit den tekniska biten utan det uttryck den framkallar. De som berörts innan av kommer säkert beröras av låtar som den drömska ”Soon after Midnight” och ”Roll On John”, den senare en hyllning till John Lennon.
Det är stillsamma nummer som dessa som bäst går hem på albumet, i en del andra låter malar det på väl monotomt. Den långa titelsången ”Tempest” är nära 14 minuter lång, men till skillnad från andra monumentala låtar hos Dylan är detta mest en utdragen historia där Titanics öde återberättas.
Tillbaka till studioalbum | Live | Samlingar | Bootlegs
